Gävle har tidigare utmärkt sig för att vara den kommun som snabbast och mest byggt de nya cykelöverfarter som infördes i september 2014. I korthet innebär en cykelöverfart att cykelbanan görs “obruten”, det vill säga den går inte ut i någon bilväg. Istället korsar den övriga trafiken själva cykelvägen.
Tony Nordin fotade när de var nya:
Som ni ser slipper man som cyklist köra ner för trottoarkant eller ramp ner i en vägbana – utan kan cykla på som om vägen var…. obruten. Jättebekvämt och bra framkomlighet. I kungliga huvudstaden saknas det här helt, i korsningar med andra vägar får cyklister inte sällan ta sig ner för hög trottoarkant. Och såklart upp för dem i samma utsträckning. Det är jobbigt, obekvämt och inte särskilt framkomligt.
Men det här med att cykelvägarna är obrutna gillar inte Roland Nilsson, (M) i Gävle, som nu lovar ett stopp för “Nya farthinder”.
– Asfalten ska användas för att bygga igen hål, inte gupp, sa han under fullmäktiges möte på måndagen.
Det sällar sig till den breda flora av argument mot att låta cyklister få komma fram, där vi tidigare skrivit om hur det är miljöfarligt med cykelöverfarter, farligt för cyklisterna, och inte minst livsfarligt för barnen. Skälen att bygga bekvämt för biltrafiken är många.
Och åter visar det sig att allt blir så olika beroende på vilket perspektiv man har. För oss som cyklar är det här alltså en rak väg. Samma lyx som “vanlig” trafik åtnjutit hur länge som helst. Korsande vägbanan är dessutom inte särskilt djupt nedsänkt i förhållande till cykelvägen. Överfarten är mjuk, men det är klart – man måste dra ner på farten. Tanken är att korsningen ska ske i max trettiokilometer i timmen.
Cyklisten ser en ovanligt rak och bekväm väg, samhällsbyggnadsnämndens nya ordförande Roland Nilsson (M) ser ett hinder på sin.
Allt beror om man ser ut genom en vindruta eller över ett styre. Och man får förmoda att andelen av de förra kommer öka nu.
Inlägget I Gävle är en obruten cykelbana ett fartgupp dök först upp på Cyklistbloggen.
